Wis 4

Fortsatt jämförelse mellan de rättfärdigas och de ogudaktigas olika lott.

1Nej, bättre är att vara barnlös, men hava dygd;

ty odödlighet ligger i dygdens åminnelse,

eftersom denna bliver aktad av både Gud och människor. 2Medan hon är här tillstädes, vill man efterlikna henne,

och man saknar henne, när hon är borta;

och i evigheten bär hon ärekransen i triumf

såsom segervinnare i obesmittad tävlingskamp.

3Men de ogudaktigas talrika avkomma är till intet gagnelig;

då de ju äro av oäkta skott, slå de ej djup rot

och få icke något säkert fäste. 4Ty om sådana än till en tid skjuta frodiga grenar,

skakas de dock av vädret, eftersom de stå så ostadigt,

och ryckas upp med roten av vindarnas våld. 5Deras grenskott brytas av runtom, medan de ännu äro späda,

och deras frukt är oduglig,

onjutbar kart, till intet nyttig. 6Ty barn som födas av syndig förbindelse

äro vittnen mot sina föräldrar om deras ondska,

när rannsakning en gång sker med dem.

7Men den rättfärdige skall, om han än går tidigt bort, få njuta ro. 8Ty en vördnadsvärd ålder är ej detsamma som en hög;

den mätes icke efter årens tal. 9Nej, vishet är för en människa de rätta grå håren,

och ett liv utan fläck den rätta ålderdomen. 10Eftersom han var Gud till behag, blev han älskad av honom,

och eftersom han levde mitt ibland syndare, togs han bort: 11han rycktes undan, för att ondskan ej skulle förvilla hans förstånd

eller falskheten dåra hans själ. 12Ty det ondas tjusning gör dygden vanmäktig,

och begärelsens yra förvänder ett oskyldigt sinne. 13Han blev tidigt mogen och hade så fullbordat en lång levnad, 14ty hans själ behagade Herren.

Därför fick den ock skynda bort ur den onda världen.

Och människorna se det, men de förstå dock icke

och lägga icke sådant på hjärtat, 15att nåd och barmhärtighet vederfares hans fromma,

och hans utvalda nådefull besökelse. 16Men den rättfärdige skall, fästän död, döma de ogudaktiga som leva,

och ungdom, som snart blev mogen, den orättfärdiges höga ålder. 17Ja, de se väl den vises slut,

men förstå dock ej vad Herren har beslutit om honom,

och varför han har satt honom i säkerhet. 18De se det och akta det för intet;

men Herren ler åt dem. Och därefter skola de bliva till föraktliga as

och till bespottelse bland de döda evinnerligen.

Ty han skall störta dem huvudstupa ned, förrän de hinna öppna munnen;

han skall rycka dem loss ifrån deras grundvalar,

och de skola helt förgöras.

De skola dväljas i kval,

och deras åminnelse skall förgås.

^{a b c d e f g h i}

19